20 januari 2008 var den värsta dagen i mitt liv! Min Pappa dog. Det går inte att beskriva saknaden.
Idag har det gått tre år. Tre år bara passerar och man förstår inte riktigt än vad som har hänt.

20 januari var en söndag för 3 år sedan och det var minst -20 grader. Pappa var på en hemmafest hos några vänner på lördagen. Vad jag har fått berättat för mig var det en trevlig fest. Det började bli sent och Pappa och Lasse, pappas bästa vän, åkte hem till Lasse. Dom satt uppe och surrade framför tv:n och pappa somnade i soffan. Lasse gick och la sig uppe i sin säng.
Efter några timmar måste pappa ha vaknat och ville tydligen fortsätta festa, så han, som var väldigt full tog på sig fel skor och fel jacka och började gå. Han gick inte hemåt, Lasse och Pappa bodde ca 3 km från varandra, han gick år det hållet festen varit.

Men han kom aldrig fram. Ingen vet vad som hände. Men på förmiddagen, på söndagen, jag vet inte vilken tid men, kanske vid 11 så kör pappas bekanta förbi något som ligger i snön efter vägen. Dom stannar och tittar eftersom det set mysko ut. Där i snön ligger min Pappa ihjälfrusen.

Efter att vi fått reda på detta så visste man ju inte vad man skulle ta sig till. Man är helt uppriven och kan bara gråta.
Nu har det gått tre år och saknaden är fortfarande lika stor, men idag kan man se tillbaka på alla fina minnen ist för att bara tänka på all sorg.

Idag ska jag och mamma och Camilla åka till platsen där han hittades och tända ljus och lägga blommor.
Vi kommer inte fram till graven för dom skottar inte kyrkogården i Ljustorp.